Malmö General Hospital

När man är sjuk förväntar man sig tillgång till omedelbar vård. Så är det åtminstone i det land vi bor i. Den svenska vården är en självklarhet för alla landets invånare, precis som vårdens höga kvalitet. Den långa och krävande läkarutbildningen gör att man som patient förväntar sig en läkare som brinner för sitt yrke. En person som vill rädda liv, som bryr sig om andra och som göra sitt yttersta för andras välbefinnande. Men vad händer egentligen med vården när pengarna börjar sina och vårdpersonalen går på knäna? Kan man då fortfarande upprätthålla den höga kvaliteten?

Stort ansvar och dåligt betalt

Som vuxen vet man att den egna ekonomin styr det liv man lever och man fogar sig efter det. Men eftersom man betalar in dyra skattepengar varje månad förväntar man sig att skötsel av parker, sjukvård, skolor och liknande skall skötas ordentligt. Att det skall finnas pengar till löner och andra väsentligheter. Tyvärr är det ett faktum att personalbrist ledde till dödsfall på skånska sjukhus. Stress, låga löner och överdriven arbetsbelastning är alla faktorer som väger in och mer pengar är den enda lösningen på problemet. Så vart tar då våra skattepengar vägen? Uppenbarligen satsas de inte på vården och till våra gamla går de inte heller.

Är felprioriteringar boven i dramat?

I slutändan är det på våra politiker ansvaret vilar. Vi som medborgare kan inte välja vart pengarna skall gå utan det är dessa folkvalda individer som skall se till vårt bästa och ta de tunga besluten. Hur kan det då komma sig att vården som är så väsentlig blir bortprioriterad? Hur kan det komma sig att yrken där vård av människor är huvudsaken är dåligt betalda? Malmö Allmänna sjukhus, numera omdöpt till Skånes universitetssjukhus efter sin sammanslagning med Lunds sjukhus, fick 2017 näst sämst betyg av alla Sveriges universitetssjukhus. Kanske borde vi tänka om och köpa tavlor för alla skattepengar istället, eller kanske ett nytt tivoli. Dessa sprider åtminstone glädje och det är något alla sjuka behöver.

minimalia